Cirkus i stan?

En dag, när Rebecka var ungefär två och ett halvt, var vi ute och gick. Min lilla nyfikna dotter tittade storögt på alla spännande människor som gick förbi. Rätt som det var, fick hon syn på en äldre dam, som var mycket sminkad; blå ögonskugga och färgstarkt läppstift. Rebecka studerade damen länge och väl, pekade på damen, och sade sedan: "De vade clown" (översättning: Det var en clown). Lite besvärad över situationen, försökte jag ignorera lite lagom, sa bara "mm.." lite förstrött. Rebecka, som vill ha starkare och mer översvallande reaktioner på allt hon säger, upprepade då, ännu högre: "Mamma, de VADE Clown!" Damens åsikt om det hela förtäljer inte historien. Vi gick snabbt därifrån.

Konstiga djur

Vi var ute och gick en promenad, en dag då Julia var liten. Plötsligt såg Julia en tallkotte på marken, ögonen lyste upp, och hon sa: "Titta! Nyckelpiga!"

Mera återvinning

Ja, jag fortsätter lobba för att vi i vår familj skall få någon slags miljöpris, sådana miljövänner som vi är. Se bara på den här underbara barnstolen, arvegods från Julias pappa! Han och hans systrar hade den när de var små, man riktigt känner en doft av 70-80-tal (ja, inte på riktigt, då, den är rengjord och så, jag menade mer bildligt). Historiens vingslag flaxar omkring.

Tröjan hon har på sig, har hon ärvt av sin storasyster, som ärvt den av sin storebror! Julia har till och med ärvt sitt mellannamn av mig, hennes mamma! Ja, inget slöseri här, inte, här sparas det på allt! Jag försökte mig även på det där med tygblöjor ett tag, men jag måste säga att jag fann min överman i en tygblöja. På något sätt kändes det inte riktigt som min kopp kaffe att ... hantera bajs på ett så nära och intimt sätt. Men, jag gav det ett tappert försök, jag sparade nog några regnskogar i alla fall, innan jag återföll i engångsblöjemissbruket. Ingen kan säga att jag inte försökt.

Sedan det där med att tillverka sin egen barnmat, det skall oxo vara miljövänligt har jag hört.

Jag har varit där jag med. Att pressa kokta ärtor genom en sil kändes kreativt, men ibland när man har en liten halvårsbebis hemma, känner man sig mer trött än kreativ. Så det blev en del burkmat ändå. Men säg inget till dem som skall dela ut det där miljöpriset.

Farliga djur

Tidigare berättade jag om att det fanns en "tigur" i Julias sovrum när hon var liten, en tigur som pappa skulle jaga bort. När denna tigur tillslut försvunnit, tro inte att det blev en lugn stund då! Nej, då kom det ett lejon istället, och som om inte det vore nog, så dök det sedan upp en dinosaurie i sovrummet! I sovrummet, vilken fräckhet!! Såklart lilla Julia blev rädd, tur att pappa kunde komma och slänga ut dinosaurien genom fönstret!

Ingvor

-"När jag blir stor ska jag ha en bebis i magen som heter Ingvor" sa Rebecka redan som 4-åring. Lite senare kommer lillasyster oxo på att det var ju en bra idé, så då skall hon oxo ha en bebis som heter Ingvor. Så nu vet jag i alla fall att jag kommer att ha två barnbarn i framtiden som heter Ingvor. Undrar hur jag skall skilja dem åt när jag är barnvakt åt båda, men vill ropa på den ena. Rebecka-Ingvor och Julia-Ingvor, kanske? Ja, det återstår att se, det är ju några år kvar tills dess i alla fall.

Återvinning

Julia i min gamla jacka som jag hade när jag var liten, och hon sitter i en gammal vagn vi fått ärva av vänliga släktingar. Efter tre barn, som alla haft ärvda kläder i större eller mindre utsträckning, och ärvda, begagnade vagnar, barnsängar och leksaker - så känns det nästan som om hela våran familj borde bli miljöcertifierade, en svanen-märkning vore på sin plats!

Verkligheten

Sommaren 2005 säger Rickard plötsligt till mig: "Mamma, det här känns inte som verkligheten." Jag svarar förvånat: "Vad känns det som då?" Rickard svarar, som en självklarhet: "Nå'n film eller nå't så'nt!"

Bagare

När Julia såg min stora brödkavel och Rebeckas lilla brödkavel på köksbänken, sa hon: "Du och Becka har så'na bagare!"

Vad jag ska bli när jag blir stor

Julia har alltid haft ett extra gott öga till pappa, och i mars 2006, knappt två år gammal, har hon bestämt sig: "När jag blir stor, skall jag bli pappa!"

Mamma?

Rickard, då 4 år, och jag (mamma) satt och tittade på gamla foton från när jag var liten. Min mamma (Rickards mormor) var på ett vinterkort iförd kappa och stor pälsliknande mössa. Jag sa: "Det där är min mamma". Rickard funderade lite, och sa sedan: "Det ser inte ut som nå'n mamma." Jag replikerar förvånat: "Nehä, vad ser det ut som då?" varpå Rickard svarar: "En björn eller nåt!"

Salva

Julia har fått lite salva på läpparna (för att hon är lite narig). Hon har smörjt på salvan själv, och vill visa för storasyskonen. Mamma säger till storasyskonen: "Titta, Julia har salva!" Varpå Rebecka säger, lite förmanande, "Man behöver inte titta när någon har salva!"

Ont i kinden?

"Aj, jag bet mig i kinden" sa pappa. "På utsidan?" undrar Rebecka.

En egen värld

Julia har alltid haft en egen liten fantasivärld, man vet aldrig riktigt vad som pågår där. Sommaren/hösten 2005, när Julia var strax över 2 år, brukade hon när hon skulle sova, efter det att vi läst saga, sagt godnatt och stängt dörren, ibland smyga upp. Hon öppnade dörren, stor där storögt i dörröppningen till sovrummet och säger: "Det är tigur (tiger) där" och pekar mot sin säng. "Det är tigur, jag rädd". Vi får gå och hämta pappa, så kanske han kan jaga bort tigern, säger jag då. Pappa kom till undsättning; kastade sig på sängen, fångade låtsastigern och slängde ut den genom fönstret. Då blev Julia nöjd, och kunde sova gott hela natten sedan!

Mamma till...

Det här vem som är mamma till vem är fortfarande spännande. Becka har massor av älskade gosedjur och dockor, och det är alltid viktigt att hålla reda på släktförhållandena där. En dag klargjorde hon min roll i det hela: "Mamma, vet du vem du är mormor till? Min sassa (mjukissälen)! Vet du vem du är farmor till? Min docka! Vet du vem du är Mia till (Mia är Rebeckas faster, och i Beckas lilla värld år 2005 har alla släkter en Mia)? Min vovve! Och vet du vem du är fröken till? Min sälsassa!" Bra, nu har vi rett ut det, bra att ha koll på alla sina roller här i livet!

Leksaksvisning

På onsdagar brukar det vara leksaksvisningar på dagis. På onsdag morgon, lite brådskande, förelår jag för Julia att hon skall ta med sin nya barbiedocka till leksaksvisningen. "Nej" säger Julia, min bestämda lilla dam. "Vad vill du ha med då?" Undrar mamma lite otåligt. "Något annat dockigt" svarar min kreativa lilla gullunge.

Mamma läser saga

När Julia och pappa skulle åka till Ikea, och mamma skulle stanna hemma och plugga till tentan, sa Julia till mamma: "Nu skall vi åka och handla, och du skall läsa din saga!"

Min underbara solstråle som liten!

Rebecka funderade mycket kring det här med vem som var mamma och pappa till vem; att mormor var mammas mamma t ex. Vi pratade om, att när hon blev mamma, så skulle jag bli mormor. Becka funderade en stund, och kom sedan fram till slutsatsen: "När Rickard blir pappa, blir pappa farfar, och du, mamma, blir vanlig farmor, och Julia (lillasyster) blir gammelfarmor". Efter detta konstaterande, kom min söta lilla kloking oxo fram till, att: "när jag blir farfar, kan jag inte dricka välling".

Två söta systrar!

Rebecka och Julia fann varandra i syskonkärlek redan från början! Ofta var det rätt livat hemma vid den här tiden (när bilden är tagen, 2004). 3 små barn under 4 år. Stoj och stim, roligt, men ibland kan man vilja vila öronen. Jag kommer ihåg en gång, då Becka gick omkring och bankade sin leksakshammare i cymbalen, så det skrällde högt och gällt. Mamma (jag) säger då vänligt men bestämt: "Snälla Rebecka, kan du sluta, jag får ont i öronen". Becka funderar en stund, går sedan och tar på sig öronskydden (pappas, som han har när han borrar). Hon fortsätter sedan banka på cymbalen, varpå hon säger: "Nu har jag öronskydd, då får du inte ont i öronen!"

Bebisbilder

Från och med nu och framåt, kommer jag att publicera en del bebisbilder och bilder från det barnen var små, som jag nyss fått inlagda i min dator. Detta ljuvliga kort är Julia när hon var bebis, och sov en av sina dagliga små skönhetstupplurar. Redan då hade hon massor av underbart, härligt mörkt hår som ni ser. OBS! Det är INTE peruk, alla bilder är autentiska och inte ett dugg retucherade. Det behövs inte på mina söta barn. Ni kan fråga vilken gammal dam som helst som träffade oss i mataffären när Julia var liten - alla kom fram och beundrade henne och hennes ovanligt fantastiska hår. Priset togs nog av en tjej som frågade: "är det en docka" (Julia sov vid tillfället). "Ja, jag är en fullvuxen trebarnsmamma, och här är jag ute och går med min docka i min stora dockvagn".... svarade jag inte, det kom jag på i efterhand!