Ja, jag fortsätter lobba för att vi i vår familj skall få någon slags miljöpris, sådana miljövänner som vi är. Se bara på den här underbara barnstolen, arvegods från Julias pappa! Han och hans systrar hade den när de var små, man riktigt känner en doft av 70-80-tal (ja, inte på riktigt, då, den är rengjord och så, jag menade mer bildligt). Historiens vingslag flaxar omkring.
Tröjan hon har på sig, har hon ärvt av sin storasyster, som ärvt den av sin storebror! Julia har till och med ärvt sitt mellannamn av mig, hennes mamma! Ja, inget slöseri här, inte, här sparas det på allt! Jag försökte mig även på det där med tygblöjor ett tag, men jag måste säga att jag fann min överman i en tygblöja. På något sätt kändes det inte riktigt som min kopp kaffe att ... hantera bajs på ett så nära och intimt sätt. Men, jag gav det ett tappert försök, jag sparade nog några regnskogar i alla fall, innan jag återföll i engångsblöjemissbruket. Ingen kan säga att jag inte försökt.
Sedan det där med att tillverka sin egen barnmat, det skall oxo vara miljövänligt har jag hört.
Jag har varit där jag med. Att pressa kokta ärtor genom en sil kändes kreativt, men ibland när man har en liten halvårsbebis hemma, känner man sig mer trött än kreativ. Så det blev en del burkmat ändå. Men säg inget till dem som skall dela ut det där miljöpriset.
